Fem positiva

• Alla Döttrar är hemma helskinnade och utan sönderfrusna fingrar och tår.
• Lilla Lina har lärt sig göra kullerbyttor. Hon är överlycklig för alla applåder hon får.
• Vi har varit på julbasar och julshow. Låter inte så positivt, men det var faktiskt inga tomtar och Lucior någonstans. Fikat var mumsigt.
• Häftigt väder. Om man får vara ute så länge man vill och inte är fast i kollektivtrafiksträsket.
• Träffade en gammal vän som jag inte sett på tio år eftersom hon flyttade utomlands. Skojsigt.

Soprum och silverspringare

Nu är min kära Kicka hemma.
Inte har jag varken Tomten eller SL att tacka för det.
Det var Gubben som stack från jobbet för att hämta hem henne i sin silverglänsande springare.
Gubben kan jag inte heller tacka vare sig Tomten eller SL för. Honom har jag hittat helt själv i soprummet. Begagnad men fullt brukbar och helt perfekt.
Min riddare, min prins, min hjälte <3<3<3<3<3<3<3<3<3.

Tomten:
Glöm att jag tänker försöka låtsas att jag nästan tycker om julen. Avtalet är brutet.

Länstidningen i Södertälje skriver om snö- och busskaoset.

All I want for christmas

Jag satt precis och skrev ett hurtigt inlägg om det häftiga vädret som råder. Jag skrev om hur mycket jag älskar att leka i snön och blåsten och hur härligt det är att det äntligen är snöstorm.
Då ringde telefonen. I andra änden hördes en snörvlande och huttrande röst som gråtande stammade fram något om tåg som stannat och inställda bussar. Rösten tillhörde min sextonåriga Kicka som nu inte kan ta sig hem och inte kan ta sig in och som springer runt iklädd tights och höstjacka.

Hade jag nu varit en vanlig snäll mamma hade jag satt mig i bilen och kört iväg längs snöiga gator och hämtat min dotter.
Eftersom jag inte är en vanlig snäll mamma gör jag inte det.
Jag har nämligen inget körkort.
Känner aldrig något behov av att ha körkort heller. Utom just när det är snöstorm och jag har en dotter som håller på att frysa ihjäl någonstans mellan Stockholm och Södertälje.

Snälla tomten:
Jag lovar att jag ska försöka låtsas att jag nästan tycker om julen om du ger mig ett körkort i julklapp. Nu. I förskott. Bara så att jag kan rädda min dotter.
Please.

Aftonbladets artikel om busskaoset.

November

Fem positiva

• Shopping- och fikarunda på stan med Kicka och Lilla Lina.
• Köpte en varm kofta på Lindex utan att göra av med ett rött öre. Tacka presentkortet för det!
• Pengar kvar på Lindexkortet att köpa mindre förnuftiga kläder för.
• Snölek på förmiddagen med Lilla Lina. Hon är helt i extas över snön.
• Härlig kvällspromenad med härlig gubbe.

Jag – en nobelpristagare

Jag har fått Nobelpriset i mammakunskap.
Det är snälla Mia som tycker att jag ska ha det.

Man brukar säga att bakom varje framgångsrik man, finns där en kvinna. Vilket är sant, utan tvekan! Men ännu sannare är att bakom varje trygg liten Guldklimp (barn) finns en mamma! En mamma som lägger ner hela sin själ i att fostra, trygga och skapa kärleksfulla förutsättningar för sina barn. 
En mamma som så ofta får dubbeljobba med att få vardagen att gå ihop. Som först efter en lång dag på jobbet, kommer hem, lagar middag, läser läxor, tvättar, stryker, städar, handlar och inte minst ger sina barn kvalitetstid! När väl kvällen och natten närmar sig, stupar hon i säng av ren utmattning, för att få ork att ta sig igenom ännu en ny dag. En dag som hon möter med ett leende på läpparna!
Vi alla Mammor som lyckas med den här bedriften är unika! Utan tvekan är vi värda ett Nobelpris inom ämnet Mammakunskap!
Det är med en stor ära jag tilldelar Dig det här Nobelpriset! Jag beundrar Dig för Din styrka, för Din glöd och för Ditt engagemang! Var stolt över Dig själv!

Tack tack!!

Men det stämmer inte riktigt in på mig.  
Jag jobbar inte. Inte nu längre. Nu är jag hemma och leker med Lilla Lina hela dagarna.
Inte stryker jag heller. Det har jag slutat med.
Städar, handlar och lagar middag har jag numera en Gubbe som hjälper till med.
Under de fyra äldsta döttrarnas barndom har det dock både pluggats och jobbats  och städats och strukits och handlats en hel del eftersom jag varit ensamstående nästan hela tiden. Att påstå att jag mötte varje dag med ett leende på läpparna under de åren vore lögn: jag behöver morgonkaffe innan mungiporna ens försöker sträva uppåt.

Nu ska priset hängas upp på väggen inramad i glas som en påminnelse till mina barn om vilken oerhört bra mamma de har. En del protester lär komma när jag sitter i soffan med mitt champangeglas och ger order om praliner och fotmassage. Men vaddå. De ska vara glada som har mig till mamma. Om de är riktigt snälla kan de få min autograf.

Jag vill ge Nobelpriset i mammakunskap till Pernilla och Lilla viola. De båda kämpar mot smärtor och myndigheter men orkar trots det stå på barrikaderna för sina barn.
Ni är mina hjältar!

Fem positiva

 

• SNÖ!!!
• Det är bara en vecka kvar till vintersolståndet… sedan vänder det.
• Lilla Lina som verkade sjuk i morse frisknade till framåt dagen.
• Bridget Jones på TV.
• En varm kopp gott te.

Vackra vita vinterland

Oktober

När mina fyra äldsta döttrar ser det här inlägget kommer de sitta och klia sig i håret. Inte för att de har mjäll. Inte för att de har löss. Utan för att de tänker.
Oktober, tänker de, varför oktober? Sista gången morsan/mamma/mor (beroende på vem som tänker) körde sin tolvmånadersgrej på bloggen var det bilder från mars. Börjar hon bli gammal på riktigt?

Nej mina älskade gullefjun. Jag är inte gammal. Men tänk på vilken ordning ni har på era saker… och så tänker ni på att ni måste ha ärvt ordningssinnet av någon.
Denna någon är jag.
Nu har jag slarvat bort vita disken med alla gamla foton.
Igen.
De foton som finns på datorn börjar i slutet av september. Alltså kör jag oktober idag.
Det är väl lite crazy!?!

Ur fokus

I veckans tisdagstema ska vi skryta med våra misstag.
Jag kan skryta med att jag gör misstag hela tiden.
Jämt.
Och ständigt.
Eftersom tisdagstema är en fotoutmaning ligger fokus naturligtvis på sådana misstag vi gör bakom kameran. Extra fokus är det på felfokuserade bilder.

Min ofokuserade bild föreställer Nygatan i Södertälje och är fotad genom ett bilfönster under färd. Jag kanske borde ha anat att det inte skulle bli så lyckat.

Jag förvandlas

I morse när jag var i tvättstugan var allt frid och fröjd. Ända till jag skulle fylla på tvättmedel. Tvättmedelsfacken var grisiga och fulla med någon annans gamla äckliga tvätt- och sköljmedel. I normala fall skulle jag ha muttrat för mig själv om äckliga grannar och folk som tror att jag vill lukta som dem.
Inte idag.
Idag är det första gången jag har tvättstugan sedan jag blev fyrtio. Idag har hornen vuxit ut och jag är på väg att bli en fullfjädrad SS (SurSärring).
Hur yttrar sig då detta?
Jo: jag bemödade mig med att gå ut ur tvättstugan för att studera bokningslistan. Denna kraftansträngning gjordes enbart med syfte att kontrollera vem som hade den i går kväll. På det viset hade jag ett efternamn att svära över också.
Dj¨¨¨a förb¨¨¨nnade Von Uppnäsa… hur kan du tro att jag vill gå runt i sköljmedelsstinkande kläder ditt vidriga förb¨¨¨¨¨- ja ni fattar.
Nej. Jag skrev ingen sur lapp. Men det kommer säkert så småningom.

Fem positiva

• Lilla Lina och jag har varit ute i massor med timmar och lekt med min nya pinne. Pinnen är en monopod, eller ett enbensstativ som jag fick av Lillebror och mamma i födelsedagspresent. Det var superkul att testfota snöfall och vattenfall och iallafall med långa slutartider.
• Jag fick en superfin necessär av Troll i födelsedagspresent i efterskott. Hon har gjort den i slöjden. Den är rosa, svart och leopardmönstrad. Kan det bli mer perfekt?
• Veckohandlingen med Gubben blev billigare än vanligt. Ändå köpte vi en del onödigt krafs. Som Tofifi… man har ju så kul då.
• Lollo har bakat peppisar. Jag har tjuvätit.
• Jag trivs med att vara vuxen.

Bloggtips

Nu har jag lagt till två bloggar på min lista här till höger.

Lilla Viola och Våga vara kärring.
Båda bloggarna har jag följt ett bra tag men av någon anledning inte lagt upp på min lista. Fråga mig inte varför. Frågar du ändå varför så blir svaret: vetinte.

Två bra och sinsemellan helt olika bloggar är det. Jag rekomenderar starkt ett besök hos dem. Jag lovar att du blir fast.

Bildligt talat

Bildligt talat.

Helgen är slut

Tack för era fina gratulationer. De värmde och gladde mig oerhört!!!

Att jag har varit tyst på bloggen beror varken på champangekoma eller ålderskrämpor, bara att jag har haft fullt upp (på ett positivt sätt) hela helgen.

Fredagen som började lugnt i soffan med Guds gåva till kvinnan (nej… inte Gubben… (han är Guds gåva till mig) Johnny Depp såklart) blev hektiskare framåt dagen när en och annan släkting ramlade in och kulminerade i att ett tiotal vänner ringde på dörren. Spontant, oinbjudet och oplanerat. Vi var över tjugo personer i min pyttelägenhet. Älskade människor som satt med fyllda vinglas, ölburkar och kallskuret (ett finare ord för chips och mackor) i sängen, i soffan, på golvet och på diverse stolar och bord.
Helt underbart.
Helt perfekt.
Kunde inte ha blivit bättre.

På lördagen kom Syster. Vi satt länge vid matbordet och stjälpte i oss rödtjut och diskuterade livet. Gubben satt i soffan brevid, utan rödtjut, och flinade åt våra filosoferingar. Han är allt bra avundsjuk för att det är vi som har kommit på världsproblemens lösning och inte han.

På söndagen pockade mina nya presentkort på uppmärksamhet. Jag plockade fram ett av dem och Gubben fick äran att skjutsa mig till Elgiganten. Där införskaffades en kameraryggsäck av slingbackmodell. Den ska bara pimpas lite så blir den perfekt. Det är en rätt härlig känsla att kunna köpa något man verkligen vill ha utan att det märks på bankkontot.

Helgen avslutades i kyrkan med luciatåg.
Stämningsfullt och vackert.

Hur har Din helg varit?

Livet börjar

Livet börjar vid 40 har jag hört.
Fast jag är skeptisk. Har nämligen ett svagt minne av att jag levde igår, och i förrgår och för tio år sedan och tjugo och…
Men det kanske bara är inbillning.

Om det är sant att livet börjar vid 40 började mitt liv i morse med att Gubben och barnen sjöng en viskande födelsedagsvisa (viskande eftersom Lilla Lina sov i sin säng som är två centimeter från min). De hade dukat en bricka med te, bulle och paket.
Mysigt.
När de stack till skola/ arbete satte jag mig i soffan och tittade på filmen som var i ett av paketen (Finding Neverland med Johnny Depp . Yes!!!).
En bra start på livet.

Fem positiva

• Som omväxling till alla räkningar och julreklam fick jag ett riktigt brev i posten. Ett kort från Syster.  Tårar dyker upp i ögonen när jag läser orden ”min älskade syster”. Har vi någonsin sagt något sådant till varandra förut?
• Julavslutningen med scouterna förlöpte väl. En hel del pysslande och pepparkaksätande blev det.
• Jag har varit på världens kortaste föräldramöte. Tänk om alla möten var så korta. Vilken härlig värld det vore!
• Sextonåriga Kicka har klippt sin tolvåriga lillasysters hår kort.  Lillasyster är supernöjd och jag tycker att hon är hur söt som helst.
• Vattenpölar. Finns det något roligare än att hoppa i vattenpölar?

Varför får man inte äta sand?

Det är ju så gott!!

Kan någon säga till min mamma att sand är nyttigare än grönsaker?
Snälla…

Mars

Lögn

Det är bara att erkänna: Jag är en stor lögnare.
Den jag försöker lura är mig själv.
Och jag går på det. Gång efter gång. Till sanningen slår emot mig. Hårt.

Den första december påstod jag helt frankt att jag inte hatar december. Att jag bara tycker fruktansvärt illa om denna månad.
Det är lögn och förbannad dikt.
Jag hatar december.
Jag mår alltid piss i december.
Vill bara ta en stor spade och gräva ner mig i ett hål för att sedan titta ut i januari när h-vetesmånaden är över.
Det är min stora depparmånad hur mycket jag än försöker lura mig själv att allt är perfekt.
Så har det varit så länge jag kan minnas. ”Alla andra” barn såg fram emot advent, Lucia och jul med glädje. Jag såg fram emot det med fasa.

Om någon erbjöd mig att hoppa över alla decembermånader i mitt liv skulle jag anta erbjudandet direkt utan att fundera en sekund.
Det är sanningen.

Så… nu ska jag ta en kopp kaffe, dra på mig smajlet och njuta av min sista dag som 30+ are.
Ålderskris? Jag som är så samlad och sansad?
Nejdå, något sådant skulle aldrig drabba mig. Någonsin.

Och nu ljög jag igen.

Februari

Fem positiva

• Äldsta dottern har blivit anställd på sin praktikplats där hon stormtrivs.
• Näst äldsta dottern har gjort superbra ifrån sig på svenskan. Jippie.
• Näst näst äldsta dottern fick tillbaka sin nyckel.
• Styrelsemöte på kvällen som faktiskt var riktigt trevlig.
• God lunch.

En tung fundering

Jag  och mina fyra döttrar rullar in på går’n på varsin cykel. På min rygg hänger en abnormt tung ryggsäck. När jag glider av min julförsedda springare dyker en granne upp ur tomma intet.
- Hej, säger hon glatt, är det tungt?
-Jopp, svarar jag lika glatt, jag tror jag bryter ryggen av mig snart.
-Vad har du i ryggsäcken? Bly? frågar grannen med ett tonfall och ett minspel som säger att ”naturligtvis förstår jag att du inte har bly i ryggsäcken. Jag skojar bara med dig lite så där mysigt grannsämjeaktigt”.
-Nej, den är full med sten, säger jag med ett tonfall och ett minspel som säger att ”naturligtvis förstår jag att du förstår att jag inte släpar runt på en ryggsäck full med sten. Jag skojar också lite så där grannsämjeaktigt”.
-Haha… jag förstår det, säger grannen med ett tonfall och ett minspel som säger ”Gud så trevligt vi har som kan skämta med varandra på det här grannsämjeaktiga sättet”.
Stegen är tunga när jag lunkar in i min lägenhet. Ryggsäcken åker av direkt innanför dörren. En stor tyngd har bokstavligen försvunnit från mina axlar. Det känns som att jag svävar. Vad lätt jag är… som en fjäder. Jag flyger fram till fönstret och drar för gardinerna. Att bo på bottenvåningen med stora fönster är som att bo i ett akvarium eller ett skylfönster. Alla kan se allt man gör. Sedan flyger jag ut i hallen och plockar upp den tunga ryggsäcken som jag släpar  till matbordet där jag sakta tömmer den på sitt innehåll.
Den ena stenen vackrare än den andra hamnar på bordet.

Mitt stensamlande håller på i flera år. Jag släpar hem sten från Skåneland, Ångermanland och Norrbotten, från Stockholms skärgård och från de Småländska skogarna.
Stenarna är stora och små, lena och vassa, färgglada och grå. Några är mjukt slipade av havets vågor, andra av inlandsisens starka krafter.
Alla stenar är speciella.
De flesta stenarna hamnar runt rabatterna på min minitomt eller i krukor utomhus. Bara de allra allra finaste, de som talar till mig mest, får stanna kvar inomhus. Ibland när jag behöver ro och lugn i själen ställer jag mig och klappar en stund på stenarna eller tar upp dem och håller dem ett tag.

Nu ska jag flytta. Snart ska jag flytta. Inom de närmaste månaderna ska jag flytta upp i luften. Åttonde våningen. Jag kommer verkligen behöva mina stenar för att känna att jag har kontakt med jorden. För att inte sväva runt för mycket.
Nu funderar jag på hur jag ska kunna övertala Gubben om att de är livsviktiga, jag tror han kommer ha lite svårt att förstå att de är värda hur mycket slit och släp som helst.

Risken finns att han tycker att jag är galen.

Vägg

Den här vackert dekorerade väggen finns att beskåda på Hökmossbadet i Nykvarn.

Andra fina väggar hittar du i veckans Tisdagstema.

Januari – I stället för adventskalender

Trebarnsmamman har en väldigt trevlig adventskalender på sin blogg där hon lägger ut bilder från året som gått. Två bilder från varje månad = 24 luckor.
Kul idé, tänkte jag, den ska jag sno och göra en likadan adventskalender på min blogg för mina barn. Nu blev det ju som vanligt: jag tänker en sak och plötsligt har det gått flera dagar. Det är redan den 8 december. Känns lite småfånigt att börja med en adventskalender då.
Därför ändrar jag lite på Trebarnsmammans idé och kör tolv inlägg med foton från varje månad. Måste bara hitta fotona från juni, juli och halva augusti… Ingen som har sett dem irra runt på gatorna någonstans?

Helt otippat börjar jag med januari i det första inlägget.

My world

My world has been foggy, cold and covered in frost for a couple of days. The whole nature was dressed in wedding gown.

Fem positiva

• Jag glömde kameran på förmiddagens promenad. Hur kan det vara positivt? Jo, när kameran är med stannar jag var femte meter och siktar på en blomma, ett trasigt bildäck, ett fastkilat äpple eller något annat som måste förevigas. När kameran inte är med är det fart i stegen och powerwalken blir faktiskt en powerwalk.
• Jag har bestämt mig för att glömma kameran under minst tre promenader i veckan.
• Mitt favoritte har varit slut i evigheter men nu står ett nytt paket i skåpet. En kopp har redan avnjutits.
• Det har varit skönt grått väder med regn i luften. Uppfriskande.
• Jag fick en bok av scoutkåren i julklapp. En bok jag inte har läst. Tror jag gör det nu.